Inom näringslivet är det konstant hög efterfrågan på bakgrundskontroller av nyckelpersoner. Förvärv, styrelsetillsättningar och VD-rekryteringar är tillfällen då kvalificerade bakgrundskontroller som regel används, ofta kompletterade med djupintervjuer där man ställer egna utsagor mot det som kan hittas i form av domar, skatteuppgifter, aktiviteter på sociala medier och annat.
Att mycket av det som en politiker gör privat blir offentligt är det nog inte många som tvivlar på, särskilt inte efter Finlands statsministers virala dansuppvisning nyligen. Men varför kantas varje regeringsbildning av artiklar om ministrars tidigare snedsteg? Och hur kan man hantera dessa?
Ordet bakgrundskontroll kan låta obehagligt, men i grunden handlar det om omsorg, både om individen och uppdragsgivaren.
Inom politiken är bakgrundskontrollsäsongen mer periodisk. Inför och omedelbart efter val ökar trycket: kandidater på listor ska granskas, tillträdande kommunalråd och statsråd sätts under lupp för att ingen skandal ska brisera efter utnämningen.
Men det är inte bara periodiciteten som skiljer näringsliv och politik åt, utan också typen av händelser som kan vara graverande.
Tveksamma snedsteg
Som politiker finns det snedsteg som är ok - vi har alla gjort dem och kan förlåta dem. Det finns också saker som är mer tveksamma och sådana som verkligen inte är ok. De första och sista är mindre intressanta, men de ”tveksamma” är de verkligt intressanta.
Gemensamt för de ”tveksamma” är att hanteringen av dem kommer avgöra om de till slut faller under kategorin ”ok” eller ”inte ok”.
I mitt arbete som rådgivare har jag genom åren haft förmånen att träffa många framstående personer, både inom det privata och det offentliga. Personer jag inspirerats av och ser upp till. Tillsammans med mina kollegor hjälper jag investerare och beslutsfattare att undvika investeringar i personer som av olika skäl inte är lämpliga för en viss roll eller en viss typ av ansvar. Vi kallar det integritetsgranskningar.
En liten, men viktig, del av vårt arbete består av att hjälpa politiker att förstå sin egen bakgrund. Med utgångspunkt i en omfattande granskning av personens historik gör vi en djupintervju med personen i fråga. Syftet med granskningen och intervjun är att hjälpa den som är på väg att få en förtroendeposition att förstå vad i dennes förflutna som kan ifrågasättas och riskera att ta fokus från det viktiga arbete som ska uträttas.
Vid varje sådan intervju slås jag av hur många kompetenta personer det finns inom politiken. Drivna, kunniga och med en stark vilja att göra gott. Just därför är det så tråkigt att gång på gång se hur toppolitiker framställs som olämpliga, moraliskt tveksamma eller klantiga. De flesta av oss kan säkert räkna upp ett antal offentliga personer som idag är mer kända för sina snedsteg än för sina (ofta stora) bidrag i det offentligas tjänst.
Att bli ihågkommen för att ha använt ett kreditkort som man inte borde ha använt, betalat för en tjänst som inte skattats för, eller farit med osanning om sin privatekonomi kan vara förödande för den enskilda individen när media och det efterföljande drevet i sociala medier sätter igång. Men det är också en stor förlust för samhället och enligt mig ett problem för vår demokrati då tilltron till systemet och våra folkvalda minskar, ofta helt i onödan.
Några saker att tänka på
Med detta i åtanke skulle jag vilja dela med mig av min erfarenhet och ge politiker som aspirerar på en position i vårt politiska toppskikt några råd:
Tro inte att du kan dölja saker som skaver. Varje person du träffat kommer att se dig i tidningen och på teve. Hundratals journalister och privatpersoner kommer leta efter motsägelser, förflugna ord och handlingar som inte var smickrande. Alla offentliga dokument kommer att begäras ut. Gör därför din hemläxa och ta reda på vad de kommer hitta. Den partner du åkte till Amsterdam på tågluffen med för 25 år sedan, vad gör hen idag? Hen kommer i alla fall säkerligen att komma ihåg vad ni beställde på cafét den sommaren. Kollegan på festen när du fått i dig lite för mycket och som du undrar om du gick över gränsen med - vad tänker hen om det idag? För personer i ekonomisk knipa kan sådana minnen vara mycket värda.
Det är alltså summan av alla personer du träffat och interagerat med som du behöver beakta. Alla dumma saker du, liksom alla vi andra, har gjort riskerar att lyftas till offentlighet.
Den som väl gjort denna första hemläxa behöver därefter förstå hur materian ska hanteras.
Grundregeln är: var ärlig. Det enda som är värre än en politiker som ljuger är en som fortsätter att ljuga. Blir man påkommen med att ha missat räkningar, säg då inte att det inte har hänt förut om det inte råder 100 procent visshet i den frågan. Ordspråket ”en gång är ingen gång” kommer inte alla meningsmotståndare att köpa, men inte ens dina meningsfränder kommer lita på dig om din försäkran om att ”det var det enda” visar sig klinga falskt.
Vita lakan är inte alltid bra
Att våra politiker har gjort saker de skäms över ska vi vara glada för. För alternativet - att bara de som aldrig tagit något snedsteg eller gjort något dumt kan bli politiker - är värre. Om alla politiker skulle behöva vara fläckfria som vita lakan skulle vårt samhälle bli svagare. Vi behöver politiker som vågat chansa, som vågat misslyckas och som representerar oss vanliga människor. Vi behöver duktiga, drivna personer som står för sina misstag.
Ansvaret faller också tungt på våra partiledare och partisekreterare att säkerställa att deras representanter får den hjälp och det stöd som de behöver för att förbereda sig. Som förälder, chef eller partiledare måste man göra allt man kan för att ge sina barn, anställda eller förtroendevalda den bästa möjliga starten. Så bygger vi ett uthålligt - och uthärdligt samhälle.
Björn Modée, vd Look Closer
Comentarios